I natt har vi haft -19 grader.   

Tänk att det är 38 grader mellan -19 och +19 grader, som vi oftast har på sommaren.

Man kan bli mörkrädd för mindre!   

 

Idag har jag minsann inte legat på sofflocket, inte!

 

Steg upp 9,40. Visste inte om jag skulle dra mig en timma till.   

Men, nej, jag hade annat att göra.

 

Som vanligt blev det kaffe vid datorn och tidningsläsning.      

 

Och sen skulle man bylsa på sig för jag skulle ut och gå.   

 

Det blev thermobyxor, en fleecetröja och min fleecejacka som är en varningsjacka.

Öronmuffar på och vantar.

 

Jag har en GPS-tracker, som visar var och hur man har gått/åkt och hur långt. Den har jag alltid som en morot. Annars är det nästan inget kul att gå.

 

Det var -17 grader när jag gick.

 

Kallt som fan om händerna! För stavarna står ute.

 

Men jag kom upp i värme rätt snart.

 

Var till min lägenhet och sen ner till affären och handlade mjölk och smör.

 

Rundan blev på 4,8 km.

 

Kaffe och lite mat när jag kom hem.

 

Började med att avfrosta frysarna. Det går ju bra nu när det är kallt. Lägger bara maten i kassar och sätter ut på farstubron.

 

I dag tänker jag bara klaga över att jag har så ont i händer och fingrar.

 

Ska ta mig en varm, skön dusch och sen hoppa i pyjamasen.

 

Och snart blir det ner under täckena.   

 

Ja, jag sover med pyjamas och mjukisstrumpor. Och ibland med mjukisvantar också!

Och så har jag ett vanligt täcke, en tjock, stor fleecefilt och ett duntäcke på mig om natten!

 

Oooh, så gott det är!

 

Men min man får nästan LETA upp mig på morgonen när det är kaffedags!   

 

Det var allt för idag.

 

Kanske intressantare i morgon...

 

Tjingeling!

Nu börjar jag om med bloggandet.

Har liksom inte fått tummarna loss. Och när dom varit loss, har jag inte orkat!

 

Ja, mycket vatten har hunnit rinna under broarna sen sist jag bloggade.

 

I somras var jag nere i Småland och Skåne och hälsade på.

Träffade mina två kottar först. Och sen ner till min Mor.

 

JÖSSES, min Mor är en kopia av min Mormor! Jag fick en chock! Men så ont hon har i sin kropp. Stackare.

 

Jag badade i havet och solade. Blev SÅ jädra brun! Så snygg jag kände mig! Då, alltså....

 

Nu är jag en blekfis igen.

 

Men solbrännan försvann snabbt, för jag blev sjuk i augusti och har varit det sen dess.

 

Kronisk feber. Sitta-still-tempen ligger mellan 37,7 och 38,1 grader. Rörelsetempen ligger på runt 39 grader.

Läkarna vet inte var febern kommer ifrån. Så jag är ofta febermatt och febertrött.

När jag börjar frysa - så sjunker tempen. Och när jag börjar svettas - stiger tempen. Men visst ska det väl vara tvärtom, egentligen?

 

Fick gjort datortomografi på buken. Och då såg dom att magsäcken sitter (har krupit upp) under vänster revben. Jag har ju haft ont i magen länge. Men när jag påpekade det för min dåvarande VC-läkare, sa hon bara att jag hade ätstörningar!

Och så hittade dom en cysta på vänster njure.

Ultraljud på den.

Det är en vanlig vattencysta, så det är inget att hänga upp sig på.

 

Väntar nu på tid på sjukhuset för magen. Kan inte äta fast föda, som t ex kött. har inte gjort det sen i somras. Längtar efter att kunna göra det!

Men äter jag det, så måste jag ligga några timmar efteråt och ta laxermedel. Ja, det tar jag i alla fall varje dag.

 

Sen så började det komma blod när jag skötte magen. *suck*

Rektoskopi på det. Syntes inget.

Remiss skickad till sjukhus för att röntga tjocktarmen.

 

Och så har vi det vanliga onda; Psoriasisartriten och fibromyalgin. Starka mediciner blir det!

 

Men allt det jag har berättat hittills, är egentligen ett piss i havet.

 

Jag har sorg.

 

Min älskade Trasan, ett marsvin som var som en hund, dog den 15:e november.

 

Så här skrev jag till/om honom:

 

Far i Frid, Trasan min!

 

  

 

Född: 2006-03-25

Död: 2010-11-15

 

Nu är Du hemkommen igen. För sista gången.

 

Ditt stoft och Din själ har sammanförts i hemmets trygga vrå.

 

I den ena minuten, sprang du omkring och tuggade glatt på allt.

I den andra, så blev du lång och rullade över på sidan.

Då förstod jag att Du inte hade långt kvar.

 

Jag tog upp Dig och Du kröp upp under min haka - som Du brukar göra.

Men Du ulkade och kräktes och hade svårt att hålla huvudet uppe.

Det blev akut till djursjukhuset.

 

Jag lindade in Dig i en fleecefilt. Blå med gula kungakronor på. Du är ju min Kung!

De kunde inget göra, utan att du skulle lida mer och kanske ändå inte bli bra.

Du hade antagligen fått en hjärnblödning och så hade Du ont i magen. För den var svullen på vänster sida.

 

Jag spelade Gud och tog ett beslut;

 

Du skulle få somna in i mina armar.

Känna kärleken till Dig som jag har.

Inte känna Dig ensam och övergiven.

 

Du fick morfinspruta för det onda och för att lugna dig. Men du var redan lugn.

 

Jag grät och viskade kärleksfulla ord i Dina små öron.

 

Sen var det dags...

Du fick den sista sprutan och jag grät ännu mer.

Du blev så slapp.

Din andhämtning blev längre.

Jag pussade på Dig hela tiden och berättade att vi skulle ses igen.

Efter några minuter var Din själ borta från Din kropp.

 

Jag grät! Jag grät så jag inte fick luft! Det kändes som om jag skulle dö av sorg! Känns så än.

Jag höll Dig lite till och pussade Dig.

 

Ååh, min lille Trasan, vad jag saknar Dig!

Du var virvelvinden som detta hushållet behövde.

 

Jag var Din Matte. Och det är jag glad och tacksam över.

Det var ett privilegium att få vara.

Snälla Trasan - kom och hälsa på Matte. Visa att Du har det bra!

 

Men åk först till Regnbågsbron och gå över till Regnbågslandet.

 

Far i Frid, min Älskade Trasan!

 

Kom ihåg, att jag alltid älskar Dig!

Kärlekshälsningar från Din egen Matte.

 

 

Skrivet på Marsvin IFokus  20101126.

 

Jag tycker att jag hör och ser Trasan överallt i köket.

 

Många tårar trillar varje dag.

 

Så Döden följer efter en och slår till när man minst anar det.

 

Här är en minnes-video som jag och min man har gjort.

 

Tjingeling!

 

 

 

I förra veckan blev det mycket snöfall.

Det var både onsdag, torsdag och fredag.

 

Så det var bara för mig att ta ut snöslungan, tanka och starta.

 

Men först var jag tvungen att skrapa bort snön från bilen och husgrunderna.   

 

Det var jobbigt!

 

Sen drog jag igång snöslungan. Den startade direkt. Så blev det att

köra överallt och ingenstans på gården för att få bort snön.

 

Under tiden jag slungade, så föll snön.   

 

Alla dagarna snöade det under tiden.

 

På torsdagen, var det så ymnigt, att jag hade isklumpar i håret! Så jag fick skaka av mig och dra av klumparna innan jag gick in.

 

På fredagen var jag MÖR i kroppen! För maskinen jobbar ju inte helt själv. Man måste ju styra. Och jag är rätt kort, så jag har det lite extra svårt med det.

 

Varje gång tog det ca en timma att köra. Men det kändes som om jag kört en hel dag.

 

Händerna och ryggen fick stryk som fan.

 

Och idag är det dags igen att köra. *suck*

 

Måste tanka dunken först, så jag har bensin.

 

En gång, förra vintern, fick jag soppatorsk och ingen bensin hemma! Vart jag förbannad, eller??

 

Det blev rivstart med bilen och ner till macken då.

 

Nää, fy fan för idag! Jag vill helst lägga mig under täcket och vakna till våren!

 

Må väl därute!

 

Tjingeling!

 

Man kan bli ledsen för mycket.

 

Idag blev jag det för att jag gått upp i vikt över natten. Visserligen "bara" vattenvikt.

Men nu ligger jag över 80 kg igen! Igår vägde jag 79,2 kg. En psykologisk faktor, det där med 80-strecket.

 

Så dagen har gått i dimmans tecken. Jo, jag har gjort 70 situps och 70 backups. Det känns lite i mage och rygg.

 

Inte nog med det. En av mina vänner ska skilja sig. Och jag som trodde dom hade det så bra! Jaa, vad man kan bedra sig!

 

Det snöar som bara den här! I morgon ska ut och köra snöslunga på morgonen. Annars får jag inte ut soptunnorna, för det är soptömning då.

 

Jag har varit "off" i pannbenet nu i några dagar. Inte har själslyckan infunnit sig.

Jo, lyckan att ha en älskad sambo, har jag ju.

 

Men jag menar min INRE lycka.

 

Mitt fokus ligger hela tiden på min viktnedgång. Det går inte att komma ifrån.

Och det hjälper inte heller att någon säger åt mig att låta bli.

Jag är för envis för det.

 

Men för fan....jag får ta nya tag och hitta den jävla inre lyckan då, då!

Ska bara leta upp den först!

 

Må väl därute!

 

Tjingeling!

 

 

 

Det här med vikten. Fy faen, vad man får kämpa för ETT gram neråt!    

Men det är min själ inte så svårt att gå UPP ett gram!

 

Jag kastar snart ut min våg genom fönstret, UTAN att öppna det!    

 

Jag har kämpat med vikten - ca 20 kg övervikt - i lite mer än 3 år. Motion har varit en viktig del hela tiden.

Det har då varit promenader och motionscykling.

 

Jag har gått som en galning, fram och tillbaka på vår väg. Ibland 4 km, ibland 2 km. Men då har det ofta varit powerwalk. Snart finns det ett Ylva-spår, minsann!   

 

Sen har jag cyklat, så jag nästan svimmat! Inte en HALV timma...nej, nej, utan MINST 1 ½ timma åt gången. Och sen har jag nästan krupit in i duschen med träningskläder på, för att få det kallt.   

 

Men nu jävlar, vet Ni! Så har jag faktiskt gått NER dryga 4 kg sen den 3:e januari. Bra va´?   

 

Dricker Naturdiet. Visst har jag varit i kylen på natten och ätit ibland.   

 

Men det är stopp med det nu!

 

Jag har nämligen köpt en talande Cola-burk! Jaa, det är sant!

 

Min sambo spelade in ett meddelande på den och satte in i kylen för två dagar sen.

 

Vi har den inte aktiverad på dagen, då jag är ensam hemma. För på dagarna klarar jag mig.

 

Ofta har jag varit sovande eller halvsovande, när jag gått till kylen.

 

men nu har jag registrerat att min sambo kan HÖRA om jag öppnar kylen på natten!

 

För Cola-burken är minsann inte tyst!     

Den börjar hålla låda, så fort jag öppnar dörren. Och den håller på att tjata samma meddelande, så länge den får ljus på sig.

 

I kväll ska jag lägga in min sambos kakor i kylen. För dom har jag varit på i natt.

 

Kommer våg-jäveln bara ner UNDER 80-strecket, så kommer jag att känna att jag är på väg neråt.   

 

Fler än jag som känner sig frustrerad över vikten? Skriv gärna och berätta, vetja!

 

Må väl därute!

 

Tjingeling!

 

Fy fanken vad jag har haft ont av artriten, nu när det varit så kallt!

Mina händer är speciellt utsatta.

 

Så jag har sovit i ett underställ av fleece, fluffiga sockar och fluffiga vantar. Fattades bara halsduk och mössa! Jo, jag hade även ett duntäcke och en tjock fleecefilt på mig.

Ändå frös jag!

Det var besvärligt att läsa, för det var svårt att vända blad med vantar på.

Men det gick.

 

Det konstiga var, att det var under den perioden som jag kunde motionera mycket, som jag frös så.

 

Sen fick jag blåsor på tre tår, på vänster fot. Har Hallux Valgus på båda fötterna. Dvs att mina tår ligger över varandra och att jag går på utsidan av fötterna.

 

Så jag fick sluta att motionera. La om mina tår, så dom ser mumifierade ut nu.

 

Nu, när jag INTE motionerar, så fryser jag inte! Jag sover i vanlig pyjamas och ett täcke. Skumt!

 

Det kanske inte är så nyttigt att motionera ändå? *ler*

 

Jag ska snart börja igen. Kanske idag. Men det blir bara några gånger per vecka och kanske 4 km istället för 9 km.

 

När det kommer till motion, gäller det allt eller inget. Jag har ingen gråzon där. Jag går alltid med stavar, annars ligger jag i diket och sprattlar! Har ju SÅ kasst balanssinne.

 

Men vad kul det hade sett ut!

 

En vit elefant, sprattlandes i diket! Hahaha....

 

Må väl därute!

 

Tjingeling!

 

 Jag är en spåkärring!

Det låter inte bra, det där. Så jag kallar mig för Tarottolkare.

Jag spår den som vill bli spådd. Och det är många!

Det är inget som man LÄR sig, utan man har det i kroppen - själen.

Man kan inte läsa sig till det i handböcker. Inte med Tarot i alla fall.

Jag har hållit på sen början av 90-talet. Men då hade jag en kortlek som jag inte kom överens med. Nu har jag en som jag bara ÄLSKAR! Ja, jag har två, till och med!

Om man ska tolka Tarotkort, måste man vara andlig av sig. Kunna ta emot intryck från korten och "se" vad de vill meddela.

Första gången var jag verkligen nervös! Men jag la för en ansedd, manlig Tarottolkare. Och han jämförde mig med en annan framstående tolkare. Han sa att jag t o m var BÄTTRE än henne! Kan säga att det är min namne. Mer törs jag inte säga.

Stolt? Jaaa, det är jag! För jag KAN det där!

Jag kan höra det övernaturliga också. De kommer ibland till mig. Oftast är det dofter som jag kan förknippa med olika själar som gått bort.

Mina djur t ex. De hade en egen doft i livet.

Sen kan jag känna äckliga dofter också. En gång var det tåbira som inte var av denna världen! Fy sjutton vad det osade!

Ibland känner jag lukten av vitkålsfis. Då är det min hädangångne Svante-Vante.

Ett marsvin som var otroligt snällt. Men som vi fick ta bort, pga att han fick cancer och led. Jag sörjer honom än!

Spöken har vi i huset! Det är det gamla paret som byggde det, som kommer ibland. Vi har hört dom prata. Och när vi hade lagt om taket, hörde jag varje kväll/natt, hur någon gick på taket och sen trillade ner. Men jag hörde aldrig någon duns. Det kändes obehagligt.

Men sen vi fick en massa snö på taket, hörs det inte mer.

Mina djur och min Mormor kommer på besök ibland. Djuren pratar med våra marsvin. Har två stycken. Buseman och Trasan. Det är kul när man ser att de har besök, för dom står och glor rakt ut i luften bara!

Jag kan känna när min Mormor är här. Någon gång har jag hört henne säga mitt namn eller säga att jag inte ska vara orolig.

Jag kan läsa av foto också. Men det är bara på personligheten och om man bör ha den personen i sin närhet. Dvs om personen är destruktiv, manipulativ, energitjuv eller något annat.

Att jag skriver så här tidigt, är för att jag inte kan sova. har lite problem med det om natten. Jag tycker inte om tystnaden. Sover bättre om dagen.

Så jag är väl betald sjukpensionär om natten och obetald om dagen. OM jag sover då, förstås.   

     

Detta är lilla Trasan. Min gullegris!

     

Det här är Buseman. Husses lille gris.     

Det var allt för denna gången!

Må väl därute!

Tjingeling!

I den här bloggen, kommer jag att både gnälla, skratta och yla.   

 

Idag, har varit en j*vla dag!

Har sovit som en gris i många timmar på förmiddagen.

Nattens sömn blev störd av att jag fick ryck av PLM (Periodic Limb Movements) och RLS (Restless Legs Syndrome).

 

PLM är när man, ofrivilligt, rycker i kroppen med jämna mellanrum. Det kan vara t ex att man lyfter vänster arm och vänster ben med mycket jämna mellanrum. Då blir sömnen störd, utan att man vet det.

 

RLS är ju Restless Legs. Men jag har det i hela kroppen.

 

För dessa två sjukdomar, får jag medicin. Men jag har inte tagit den de två senaste nätterna. För jag trodde att det skulle räcka med Citodon och Johannesört.

Men det gjorde det inte alls!

 

Johannesörten är bra i alla fall. Jag märkte skillnad. Men nu är dom slut. Och pensionen med.   

 

Ja, just det! Jag är sjukpensionerad, för att jag har psoriasisartrit. Det är som reumatism, fast det syns inte lika mycket. Man kan säga att det "har gått psoriasis i lederna". Det gör hemskt ont. Men jag försöker att inte visa det så mycket.

Men den som känner mig, kan se det på mina rörelser. Eller ICKE-rörelser. Man blir rädd för att röra sig på vissa sätt.

Ryggskott är ett vanligt fenomen att jag får. Och ungefär var tredje gång, får jag ta ambulans till sjukan. Där får jag morfin. Dagen efter får jag i regel åka hem. Och då är det sängläge som gäller. Ja, fy f*n för det!

 

Ja, tillbaka till denna dagen. Som sagt, jag har sovit mycket och bra. Telefonen ringde lite då och då, men jag var nog lite seg i kolan för att prata.

 

Jag går i sömnen när PLM:en och RLS:en sätter in för hårt. Och det gjorde den i dag.

Jag upptäckte att jag varit nere och ätit MACKOR!! Det är TOTALT förbjudet för mig just nu!

För jag håller på att banta med Naturdiet och buljong.

Har lyckats att gå ner 3,1 kg på 8 dagar!

MYCKET motion är inlagt där!

Men jag har en hejarklack som peppar mig. *vinkar*

 

Det är bara att hoppa upp på hästen och börja om där jag slutade. Och det har jag redan gjort.

 

Jag vill bli lika snygg och smal som min dotter. Ja, hennes ålder kan jag ju inte få. Och inte heller längden.

Men SNYGGHETEN och SMALHETEN kan jag få. Det tror jag på!

Min dotter skulle kunna bli modell om hon gått in för det.

Tjäna mycket pengar och försörja sin "gamla" Mor. *fniss*

 

Nä, inte ska hon behöva det, inte! jag har ju min OTROLIGT höga pension att leva på. (J*vla regering!)

Pensionen är för f*n lägre än Glocalnet!

 

Ingen motion har det blivit idag. Jag sov bort det. Så jag klädde mig i svart, så jag skulle se smalare ut!    Det känns bra!

 

Må väl därute!

 

Tjingeling!