Direktlänk till inlägg 11 december 2010

Skidåkning är ju hälsofarligt!

Av Ylva - 11 december 2010 20:27

Hittade ingen vinterbild för tillfället, så det blir mina trädgårdsblommor istället!  



I måndags, den 6:e december, fick jag ett ryck.

Jag gick INTE och la mig igen, när sambon åkt till jobbet.

Nä, jag gick och väntade på att det skulle bli gryning, här i Dalarna.


Varför jag väntade på gryningen?   


Jo, för att jag hade fått för mig att jag skulle åka skidor!   


Så jag gick och plockade ihop klädesutrustning. Fixade te och mackor att ta med.


Letade upp pjäxorna - längst in i garderoben - givetvis!

Har inte använt dom på 5 år.


Jag har MYCKET svårt att vara i folkmängder eller att det finns mycket folk där jag är eller ska vara. Ja, jag är folkskygg. Kallas också för agorafobi = torgskräck.   


Så jag räknade ut att det inte skulle finnas någon i spåret så tidigt en vardag.


Det är en bit att köra dit.


Lastade in skidorna, stavarna,torra kläder och matsäck.


Sen iväg! SPÄNNANDE!! Jag skulle göra något på EGEN hand. Vilket jag inte brukar kunna göra.


Kom dit. Puuh, ingen annan var där. Klockan var ca 09,15.


Gick ner till spåren. Det finns 4 stycken. Pulkaspåret, som är på 5 km, ett spår på 7 km, ett på 13 km och det sista på 20 km.


Jag var nervös!   

Tittade på anvisningstavlan om spåren.


Ta spåret till vänster. (Skulle tagit höger, men i nervositeten tog jag vänster.)


Började åka. Fanken vad halt det var!


Kom till första märkningen av vilka spår som fanns. Rött för 7 km, blått för 13 km och svart för 20 km. Men, vad faen, inget GULT spår, som är 5 km!!


Skidade lite till....samma märkningar.


Har jag MISSAT det gula, måntro?


Jaja, jag kan väl åka efter dom röda markeringarna. Vad gör det att det blir 7 istället för 5 km? Pyttsan!


Det tog inte lång tid förrän den första ytte-pytte-lilla backen kom.   


Stel som en pinne var jag.


För mig gick det fort nerför! Och benen gled isär, så jag nästan gick ner i spagat. Hur i helvete håller man ihop benen med skidor som glider åt var sitt håll??


När backen nästan var slut - och jag med - hände det.

JAG STÖP!

Nosen rakt ner i snön och skidorna hit och dit, samma med stavarna.


Fanken vad kallt det blev om näsan!


Men, men - upp igen, efter många om och men.


Tänkte, att jag nog kommer att trilla fler gånger. Kanske 3-4 gånger till.


Nääää, det blev 11 (ELVA) gånger som jag trillade. Både i nerförsbacke och uppförsbacke!   


Och jag var TRÖTT! Funderade på att ringa en helikopter....grrrrr


I vissa upp- och nerförsbackar, tog jag av mig skidorna och gick istället.


Efter 2 timmar och 15 minuter, hade jag skidat 7 km. Jo, remmen på en stav gick sönder när jag skulle resa mig. Drog mig upp med hjälp av remmarna och stavarna och en massa svordomar.

(Stavarna har jag slängt nu. Köpte "nya" på second-hand för 50 kronor.)


Jag var trött - jag hade ont och jag skulle gå upp för en backe till bilen med skidorna och stavarna i händerna.


Det kändes som om benen hade krympt.


Men det var gott med fika!   Och en torr jacka. För min skidjacka och vantar var dyblöta!


Så skulle jag köra hem.

Kunde ju knappt trycka ner kopplingen!

Och växla fick jag göra med våld!   


Jösses, kommer jag hem?


Jodå....sen blev det vila.


På kvällen började jag att stelna till. Och när jag skulle lägga mig, såg jag mina blåmärken på benen.


Inte nog med det....det var ett helt företag att krypa upp i sängen och lägga sig tillrätta! Vilken massa stön det blev!


Jag är ju en "nightwalker", måste gå upp flera gånger om natten.

Denna natten var inget undantag.

Men, fy faaan, vad det gjorde ont i kroppen!


Dagen efter, var jag REJÄLT rörelsehindrad! Och tilltufsad, förstås.


Och jag visste, att andra dagen efter en sån pärs, är värst.


Det var den. Smärtstillande hjälpte knappt.   


Jag hade ju planerat att åka måndag, onsdag och fredag. Men så blev det absolut inte! Det blev rekreation istället.   


Igår, fredag, var jag fit for fight. Men då var det ju omkring 16 minusgrader! Så då kunde jag inte åka för DET.


Idag, lördag, ville jag inte åka dit. För jag vet att där är mycket folk. Obehagligt!


Så jag satte mig på motionscykeln i källaren och cyklade 90 minuter och det blev 27 km.   


Nu har jag träningsvärk i låren och häcken. *suck*   


Ja, det var om min skidåkning, det.


Mycket läkarkontakt har det också varit i veckan.

Har ju psoriasisartrit och fibromyalgi.

Ingen av de smärtstillande tabletterna hjälper. Så jag har fått Norspan-plåster, som doserar rakt in i kroppen varje timma. Det ska sitta på i 7 dagar och ska sen bytas.

Det jag har nu, är på 10 microgram/timma. Får se om det räcker.


För någon månad sen, gjorde dom datortomografi på min buk. För jag har haft så ont i magen sen i augusti.

Det visade sig då, att min magsäck har krupit upp en bit under mina vänstra revben. Det gör ont! Och man kan inte äta vad som helst heller.


Igår fick jag tid på mag- och tarm till den 22:a december. HOPPAS att dom gör något fort! För jag har dragits med kronisk feber sen i augusti också.


Håll tummar och tår för att dom kan hjälpa mig!


Ha det...


Tjingeling!


 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Ylva - 1 mars 2011 08:32

Nu har jag varit sjuk så länge, att jag inte minns hur det är att "bara" ha artrit. De senaste 2 veckorna har varit hemska! Men jag var hos min reumatolog förra måndagen. Akut, för jag hade en så himmelens smärta! Då gav han mig ytt...

Av Ylva - 22 februari 2011 15:22

Nu har den jävla artriten förbaske mig tagit sin boning i min kropp ordentligt! Det är så pass illa, att min kära Reumatolog också går bet. Och när HAN gör det, är det illa! Artriten har satt sig i båda armarna och vidare ner i händer...

Av Ylva - 15 februari 2011 04:44

    Den 5/2 2011 föddes lilla Linnea med ett akut kejsarsnitt. SKÅL!   Och grattis till Mor och dotter!   Det som inte var bra, är att hon då föddes två månader för tidigt. Hon ligger i kuvös men slipper slangar nu och kan vara ute lite mer. ...

Av Ylva - 16 januari 2011 21:07

Tidigare har jag berättat om en ragdoll-kattunge, som jag tänkte döpa till Bamse. Bamse för att det är en hane och blir stor när han är kastrerad. Men jag har ombestämt mig om namnet. Jag kände att det inte var rätt namn på en katt. Det hö...

Av Ylva - 15 januari 2011 19:47

Nu finns det inga fler ursäkter för att inte ta en promenad! Vi köpte ett promenadband förrförra veckan. Och jag har promenerat varje dag utom igår, för då hade jag ont i ryggen och låg hela dagen. De första gångerna körde jag på halva f...

Ovido - Quiz & Flashcards