Nu börjar jag om med bloggandet.

Har liksom inte fått tummarna loss. Och när dom varit loss, har jag inte orkat!

 

Ja, mycket vatten har hunnit rinna under broarna sen sist jag bloggade.

 

I somras var jag nere i Småland och Skåne och hälsade på.

Träffade mina två kottar först. Och sen ner till min Mor.

 

JÖSSES, min Mor är en kopia av min Mormor! Jag fick en chock! Men så ont hon har i sin kropp. Stackare.

 

Jag badade i havet och solade. Blev SÅ jädra brun! Så snygg jag kände mig! Då, alltså....

 

Nu är jag en blekfis igen.

 

Men solbrännan försvann snabbt, för jag blev sjuk i augusti och har varit det sen dess.

 

Kronisk feber. Sitta-still-tempen ligger mellan 37,7 och 38,1 grader. Rörelsetempen ligger på runt 39 grader.

Läkarna vet inte var febern kommer ifrån. Så jag är ofta febermatt och febertrött.

När jag börjar frysa - så sjunker tempen. Och när jag börjar svettas - stiger tempen. Men visst ska det väl vara tvärtom, egentligen?

 

Fick gjort datortomografi på buken. Och då såg dom att magsäcken sitter (har krupit upp) under vänster revben. Jag har ju haft ont i magen länge. Men när jag påpekade det för min dåvarande VC-läkare, sa hon bara att jag hade ätstörningar!

Och så hittade dom en cysta på vänster njure.

Ultraljud på den.

Det är en vanlig vattencysta, så det är inget att hänga upp sig på.

 

Väntar nu på tid på sjukhuset för magen. Kan inte äta fast föda, som t ex kött. har inte gjort det sen i somras. Längtar efter att kunna göra det!

Men äter jag det, så måste jag ligga några timmar efteråt och ta laxermedel. Ja, det tar jag i alla fall varje dag.

 

Sen så började det komma blod när jag skötte magen. *suck*

Rektoskopi på det. Syntes inget.

Remiss skickad till sjukhus för att röntga tjocktarmen.

 

Och så har vi det vanliga onda; Psoriasisartriten och fibromyalgin. Starka mediciner blir det!

 

Men allt det jag har berättat hittills, är egentligen ett piss i havet.

 

Jag har sorg.

 

Min älskade Trasan, ett marsvin som var som en hund, dog den 15:e november.

 

Så här skrev jag till/om honom:

 

Far i Frid, Trasan min!

 

  

 

Född: 2006-03-25

Död: 2010-11-15

 

Nu är Du hemkommen igen. För sista gången.

 

Ditt stoft och Din själ har sammanförts i hemmets trygga vrå.

 

I den ena minuten, sprang du omkring och tuggade glatt på allt.

I den andra, så blev du lång och rullade över på sidan.

Då förstod jag att Du inte hade långt kvar.

 

Jag tog upp Dig och Du kröp upp under min haka - som Du brukar göra.

Men Du ulkade och kräktes och hade svårt att hålla huvudet uppe.

Det blev akut till djursjukhuset.

 

Jag lindade in Dig i en fleecefilt. Blå med gula kungakronor på. Du är ju min Kung!

De kunde inget göra, utan att du skulle lida mer och kanske ändå inte bli bra.

Du hade antagligen fått en hjärnblödning och så hade Du ont i magen. För den var svullen på vänster sida.

 

Jag spelade Gud och tog ett beslut;

 

Du skulle få somna in i mina armar.

Känna kärleken till Dig som jag har.

Inte känna Dig ensam och övergiven.

 

Du fick morfinspruta för det onda och för att lugna dig. Men du var redan lugn.

 

Jag grät och viskade kärleksfulla ord i Dina små öron.

 

Sen var det dags...

Du fick den sista sprutan och jag grät ännu mer.

Du blev så slapp.

Din andhämtning blev längre.

Jag pussade på Dig hela tiden och berättade att vi skulle ses igen.

Efter några minuter var Din själ borta från Din kropp.

 

Jag grät! Jag grät så jag inte fick luft! Det kändes som om jag skulle dö av sorg! Känns så än.

Jag höll Dig lite till och pussade Dig.

 

Ååh, min lille Trasan, vad jag saknar Dig!

Du var virvelvinden som detta hushållet behövde.

 

Jag var Din Matte. Och det är jag glad och tacksam över.

Det var ett privilegium att få vara.

Snälla Trasan - kom och hälsa på Matte. Visa att Du har det bra!

 

Men åk först till Regnbågsbron och gå över till Regnbågslandet.

 

Far i Frid, min Älskade Trasan!

 

Kom ihåg, att jag alltid älskar Dig!

Kärlekshälsningar från Din egen Matte.

 

 

Skrivet på Marsvin IFokus  20101126.

 

Jag tycker att jag hör och ser Trasan överallt i köket.

 

Många tårar trillar varje dag.

 

Så Döden följer efter en och slår till när man minst anar det.

 

Här är en minnes-video som jag och min man har gjort.

 

Tjingeling!